Det var en gång ett land där vintrarna var långa och mörka, självmordsstatistiken högst I världen, alla hade likadana kläder och alla lyssnade på samma musik. Men sedan hände något. Folk fick bredband.

Okej, det där var en sanning med modifikation. Men om du frågar någon som är född på sjuttiotalet eller tidigare och som någon gång i sitt liv arbetat på att bygga upp en subkulturell identitet så kommer de att få en viss bitterhet i rösten när de talar om ”dagens ungdom”.

Förr

Förr fick man jobba hårt för att skapa sig en identitet inom en subkultur, framför allt om man bodde på landet eller i en lite stad. Man läste utländska tidningar, som man kanske beställde genom att klippa ut talonger och skicka in. Om man ville lyssna på musik fick man köpa skivor på den lokala skivbutiken, och om de inte hade NWA:s Straight Outta Compton, Cockney Rejects The Power and the Glory eller Violent Femmes The Blind Leading the Naked fick man be skivhandlaren att beställa den. Det kunde ta tid att få in skivan, och det var sällan billigt. Kläder fick man handla när man var i Stockholm en gång om året.

Nu

Idag finns nästan all musik som givits ut på Spotify, och den som inte finns där går att ladda ned från andra tjänster för en billig peng. För att skapa sin stil kan man köpa streetwear online. Om man tidigare samlade på kepsar fick man åka runt på olika mässor, men idag går det att hitta hela sortimentet från New Era och andra tillverkare några musklick bort. Allt man behöver är internet.